Igår lyckades hon pilla in sina fingrar i glipan mellan en skåpslucka och skåpstommen och fastade och klämde sig. Barn slår sig, jag fattar ju det, och det måste få vara så men jag får ta mig fan panik rent ut sagt. Jag mår så fruktansvärt dåligt när hon slår sig att jag också vill börja gråta och till och med får tårar i ögonen. Särskilt när det är mitt fel, jag borde haft bättre koll. Men jag hade ju koll. Jag visste bara inte att hon skulle pressa in sina små fingrar precis där.
Jag måste verkligen bli bättre på att skärpa till mig när nåt händer. Det är ju liksom inte farligt att slå sig lite. Ser hon att jag blir rädd så blir ju hon rädd och tjuter ännu mer. Jättedumt. Hon kommer säkert slå sig så många gånger så jag kommer hinna vänja mig men nu när hon precis håller på att lämna den totalt kontrollerade och säkra bubbla jag skapat åt henne så är det onekligen rätt jobbigt.
Jag gick ut i köket en kort sekund och då har hon såklart hunnit fram och rivit ut alla tidningar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar