Här har jag väntat..

.. väntat i nio långa månader på att äntligen få sova på mage igen. Hela jag är gjord för att sova på mage och det här eviga sova-på-sidan-köret som rått de senaste månaderna har nästan tagit knäcken på mig. Och nu är äntligen vår lilla unge ute och jag tror att jag ska få sova på mage utan att klämma ihjäl någon.

Och vad händer? Nu när matproduktionen kommit igång på allvar så är det som att sova på två vattenmeloner, eller i alla fall två nätmeloner, det GÅR inte. Typiskt. Faktum är att det gör rätt ont hela tiden. Utan att jag ens ligger på dem. Lite som att de ska spricka upp och att det forsa ut mjölk över hela golvet... Vilket det i och för sig gör ändå för att de läcker som såll så om Saga så mycket som gnyr så börjar det droppa hejdlöst, även om jag är i ett annat rum. 

Första dygnet kunde hon ligga och amma nästan en timma i taget men nu måste hon pausa var tionde minut för hon blir så mätt. Tror jag i alla fall. Omöjligt att veta hur mycket hon får i sig men av antalet bajsblöjor att döma så är magen i fullt arbete..