Bäddningen

Äntligen kom den. Johns första riktiga pappasignal. Innan har han mest varit lite passiv och tyckt att det varit svårt att ta till sig känslan av att han snart ska bli pappa. Det är mest jag som fixat med bebisgrejerna här hemma och så har han fått rycka in när jag velat ha hjälp och betalar hälften av allt jag köpt förstås, haha. 

Men så i måndags hände det. 

I söndags hade jag begärt hjälp att montera ihop den gamla spjälsäng vi fått av mamma och pappa och som jag sov i när jag var liten och sedan montera fast den på långsidan av vår säng med tvingar så den sitter fast och inte kan glida iväg.

Madrassen var rätt äcklig efter 28 år så jag bestämde mig för att åka och köpa en ny på Ikea i måndagskväll. När jag kom hem lämnade jag bara madrassen i hallen och tänkte att jag kunde fortsätta dagen därpå. 

Men då hände det något. Plötsligt frågade John från övervåningen var det nya täcket och kudden med tillhörande lakan som jag köpt på Ullared fanns. Och var filtarna och babynestet var. Och så när jag kom upp på övervåningen så har han bäddat i ordning allt. Helt själv och på helt eget initiativ. Då blev jag nästan lite bölig. 

Jag sa inte att jag kommer behöva riva upp lakanen för att tvätta dem eftersom de är nya... Det gör jag i smyg. 

Nu kan bebisen komma! 

Vi är så redo!