Efter mitt livs tuffaste arbetsvecka förra veckan hade jag gjort mig förtjänt av en lite lugnare vecka nu.
Förra veckan var helt kaos. Jag hade möten konstant mellan 8-17 och när alla möten var klara hade jag miljoner saker att ta itu med som behövde fixas. Jag brukar vara bra på att prioritera och vara effektiv men förra veckan blev det för mycket. Jag slet som ett djur men det kändes som att jag inte kom en meter framåt, lite som att gå i djup snö när energin går åt att hålla tempot för att inte sjuka för djupt. I fredags när jag kom hem gick proppen ur. Jag hade lust att lägga mig och sova så fort jag kom innanför dörren. Men vi hade bestämt att åka och se idolfinalen med några vänner och jag bestämde mig för att ändå fullfölja för som vanligt är det sista man prioriterar också det som ger mest energi - så var fallet den här gången också och vi hade en supermysig kväll och jag åt mitt livs första poké bowl (som sushi fast inte i rullar - svingott) och hejjade på Chris.
I lördags åkte jag, John, Johns bror och hans blivande fru till Stockholm för att gå 30-årsfest.
Vi hade ingen stress utan tog en lugn eftermiddag med lite shopping innan vi begav oss till festen.
Det blev inte så sent för mig, stack hem vid 00 när Miss Claras hotellsängar lockade för mycket. John blev kvar och kom insläntrande vid 03.
I söndags efter hotellfrukosten bar det direkt till Vadstena för att hämta Saga och vara med på Johns släkts julbord. Vi var allihopa rätt möra efter festen och efter ett skrattanfall i bilen som höll på att kosta oss livet utanför Nyköping för att vi alla skrattade så mycket (Johns bror är bland de roligaste jag känner!) så var vi alla helt slut när vi kom fram men vi orkade äta gott julbord och socialisera lite innan vi åkte hemåt.
Den här veckan är lugnare. I går hade jag bokat in tid för att kunna jobba hemma och hämta Saga tidigt. Äntligen fick vi till det efterlängtade besöket i badhuset. Och som hon badade, så kul att se vår lilla delfin in action.
Idag blev det bara halvdag jobb igen då det var dags för Sagas första luciafirande på föris. De små barnen gick inget luciatåg av förklarliga skäl för det hade aldrig gått med alla små virvelvindar utan istället satt vi alla föräldrar i en ring med barnen (utom Saga som ville stå i mitten) och så sjön vi ihop innan vi fikade. Saga var den enda ungen som inte hade något som helst intresse av att mamma och pappa var med på föris. Hon verkade tycka att det var mer värdefullt att leka med kompisarna eller sitta hos lärarna, oss kan hon ju träffa hemma..
Helt omöjligt att ta en bild på en unge som vägrar stå still!
